Åsele till Trollhättan till Åsele igen

Hemresehelgen var guld värd. Det roliga är att alla tycks vara nöjda och glada med dagarna hemma hos sina respektive parkamrater. 18 timmar från dörr till dörr och sedan tillbaka fyra dagar senare är i och för sig i maffigaste laget och nu är man en smula sliten men det var värt varenda timme. Vi har varit runt i Trollhättan och ut till havet, spenderat ganska mycket tid med mina föräldrar och även hunnit med att träffa kompisar till mig. Pong har verkat nöjd, på gränsen till att ge intryck av att vara benägen att flytta till Trollhättan för gott.

Det var otroligt fint att träffa er, allesammans.

Det är inte alltid enkelt

Midcamp är en historia för sig. Efter två schyssta dagar med badtunna, mat, kortspel och promenader kom en blixtvändning med fem ledsna och arga thailändare som inte alls ville åka på hemresehelg, något som de själva var med och beslutade om redan medan vi var i Thailand. Den sjätte thailändaren, den som inte beblandade sig med de sprutande orden om hur den egna hemlängtan skulle bli för stor, hur orättvist det är med hemresehelg endast i Sverige och hur dyrt det skulle bli, var, föga oväntat, Pong. Kollektivismen är fascinerande. En känsla verkar uppstå och sedan sprida sig bland leden och plötsligt känner samtliga precis samma sak. Enda chansen att komma vidare är att dela upp gruppen och bearbeta och lirka. Allt detta samtidigt som det känns så orättvist att utsättas för så mycket skit och sura miner för något som känns helt orättfärdigat. Det har blivit bättre sedan i förrgår men det är så nedrans labilt. Nu har de flesta thaisen åter ändrat sig och vill åka hem till sina svenska parkamrater så nu verkar det som att vi faktiskt kommer sitta på det där torsdagståget. Jag har egentligen aldrig tvivlat på den saken. Bara varit arg och trött.

Alternativa verkligheter

I någon form hamnar vi där igen. Det är inte Thailand längre. Sedan en månad tillbaka är det Åsele, Lappland. Det är skönt att vara på svensk mark, skönt att kunna göra sig förstådd, skönt att traska över till Ica och känna igen förpackningarna, skönt att kunna ha sina egna kläder, skönt att inte svettas, skönt att sova med ett tjockt täcke, skönt att ta en ostsmörgås och dricka ett glas mjölk. Kängorna och kavajen har saknats mig, nu sitter de där de ska igen.

Min mor klagar över att jag inte uppdaterar min blogg. Naturligtvis har hon rätt i det avseendet att jag kommer vilja läsa senare. Dessutom finns det de som vill läsa nu. Och det finns så mycket att skriva. Så många insikter och spekulationer och berättelser men de får vänta till en annan gång. Jag kommer inte bli så värst mycket bättre på att uppdatera min blogg men som ett steg i rätt riktning mjukstartar jag nu med bilddagboken i stället. Jag vägrar skriva söta, barnsligt naiva och minimalistiska inlägg i imperfekt. Det gör majoriteten av bilddagboksanvändarna så bra på egen hand. Men det blir åtminstone lite bilder från Åsele. Lite människor och lite vardag och alldeles nu snart lite midcamp. För att ingen ska känna sig förvirrad eller obekväm så är mitt användarnamn fortfarande helena-swy. Inte så sexigt men det får duga.

Alltså: http://helena-swy.bilddagboken.se

Om tempel och gamlingar (inte du, pappa)

Hej!

Grattis pa fodelsedagen, pappa! Jag ringer senare i eftermiddag. Hoppas att dagen blir bra, at mycket tarta.

Min parkamrat har skaffat sig en tuggummitatuering. Ja, ni vet en sadan dar man fick med tuggummiforpackningen nar man var liten och som man gnuggade pa med hjalp av lite vatten. Ni vet, en sadan dar tatuering som var sjalva anledningen till att man alls kopte det forbaskade tuggummit som anda smakade ungefar lika gott som en gore tex jacka. Precis en sadan fast med nagot slags svart moenster.

Idag har vi varit i templet. Nagon gang under helgen brukar vi ga dit med ris, soppa och lite godis. Munkarna maessar och fotterna somnar men det ar trivsamt och svalt och tanterna pekar och skrattar at mig medan allt jag hor ar "vasterlanning, vasterlanning". Sedan brukar de inleda ett samtal med Pong som i korthet handlar om nar vi kom, nar vi ska aka och vad vi ska till Sverige och gora. Atminstone ar det sa mycket som jag uppfattar. Idag har jag vagat mig pa att ta nagra kort. Jag ar annars valdigt feg med att ta kort pa manniskor. Jag forsoker gora det nu nar jag ar har men det tar emot. Varfor vet jag inte riktigt, de tycker att det ar roligt. Sarskilt de gamla upptrader som att de ar overfortjusta varje gang. Det ar for ovrigt ocksa de som ar roligast att fota, de som ar klart vackrast pa det har stallet. De sitter langs med vagen, tittar pa manniskorna som gar forbi och har ansikten som ar helt vita av babypuder. Nar de ler spricker hela ansiktet upp och sa ser de ut som att de ar fyra ar gamla igen.

Nu har jag forresten tagit itu med att lagga ut ett par bilder. De ligger samlade langst ned pa sidan allihop. Sedan har Kristin snott en del bilder av mig idag sa somliga finns att beskada pa hennes resedagbok. Leta dit via CIU-sidan som jag lankat till tidigare.

Allt gott.

Kalas och ballonger!

Jag kan konstatera mig nojd med den uppmarksamhet jag atnjutit de senaste dagarna. Fodelsedagsfirandena (i pluralis) har varit alldeles tillbelatenhet. Under onsdagen hade de svenska deltagarna ordnat med pastasallad och kalas pa Johans brors cafe. Ballonger och tarta for hela slanten. Och mork choklad! Sofia fick aka till sjukhus for att fa bukt med sin allergiska reaktion men pa onsdagen hade Pong och min vardmamma lagat mat och ordnat ytterligare ett litet kalas och pa det var alla svenskarna med. Jag har fatt tva sjalar. en vaska, mork choklad, ett vindspel, en mugg med kossor pa och en alldeles forfarlig knallrosa blus som jag lyckligtvis inte kommer kanna mig det minsta tvingad att anvanda offentligt. Dartill har jag fatt ett gult psykedeliskt gosedjur. Fragan ar, hur loser man problematiken med presenter som man absolut under inga vilkor onskar slapa hem till Sverige? Jag har gatt igenom de flesta mojligheterna i mitt huvud och enligt lagen om alltings djavlighet sa kommer inget av alternativen att fungera. Kastar jag gosedjuret och den rosa blusen i floden kommer de komma tillbaka med tidvattnet nasta morgon, lagom till frukosten. Blytyngder, kanske? Nu later jag ytterst otacksam. Det ar jag inte. Jag tycker att det ar otroligt fint av manniskor att ge mig presenter och speciellt sjalarna var valdigt mycket jag, men nar andra presenter pa grund av sin storlek tar upp en tredjedel av resvaskan borjar man latt att leta utvagar. Losningen heter nog Bangkok. Det skulle ju inte vara hela varlden om jag rakade glomma det dar stora gula djuret pa ett hotellrum innan vi aker till Sverige.

For ovrigt har munken en sarskild fodelsedagsvisa som han sjunger. Det ska jag skriva upp pa listan over saker som jag inte visste innan jag akte till Thailand.

"Up to dead body"

Vi har en dod munk i stan. Han ligger i en glaskista i ett Mon-tempel bara en liten bit fran mitt hem. Dar har han glatt genomgatt en forruttningsprocess pa tva manader. Lisa pastar att det kanns pa lukten, hon har fel men direkt pigg ser han inte ut. Ja, det skulle vara glasogonen da. De ar i ursprungligt skick. Det verkar vara nagot av en imagegrej att ha glasogonen pa, identitetsbekraftande, liksom. Snubben har glasogon pa alla bilder och ska man kanna igen honom ar det nog glasogon anda in i doden som galler. Bokstavligen. Buga tre ganger for den doda kroppen. Ar det nagot sarkilt man gor med en dod kropp innan den obligatoriska forvaringen under 100 dagar? "Up to dead body". Naja.

Min kare parkamrat har rakat av sig haret idag. Vi fragade fortvivlat varfor han ville gora en sadan sak, naturligtvis utan att papeka det faktum att han har valdigt utstaende oron som effektivt tacks av haret (nu vill jag i en parantes papeka att det givetvis inte ar nagot fel pa att ha utstaende oron, valdigt manga kanda manniskor har haft utstaenda oron, det ar bara det att jag inte kan komma pa nagon just nu). Forklaring ligger i att CDD, en del av det thailandska inrikesministeriet och tillika ansvariga for utbytet, inte vill ha deltagare med for langt har. Dessutom ar ju allt dyrt i Sverige sa genom att klippa av sig allt har behover min parkamrat inte klippa sig pa tre mander i Sverige. Perfait!

Det borjar kannas som att det inte ar lang tid kvar har. Kanslan ar kluven. Delvis ska det bli skont och tryggt att atervanda till Sverige, samtidigt kommer jag i Asele parallellt med utbytet tvingas ta itu med saker som utbildningar och sommarjobb. Faktum har gatt upp for mig: nar jag kommer hem i juni har jag varken jobb eller pengar. Grattis mor och far, den moraliska forsorjningsplikten har val inte upphort an?

Men jag kommer sakna det har stallet. Jag kommer sakna att kopa ananas pa gatan, att aldrig frysa, att ata mango med sticky rice och sitta och blicka ut over floden som flyter an vasterut, an osterut. Jag kommer sakna den konstiga yogamannen och min vardmamma, min fyraariga psycho-tjej till granne och den skraltiga cykeln. Trams forresten att ga in pa sant nu, det ar en manad kvar och det ar lang tid. Jag tror att jag borjat tanka pa Sverige mycket for att vi nu fatt namnen pa vara vardfamiljer. Hej Maria och Patrich! Vi ses om en dryg manad och jag lovar att skicka ett mail nu i veckan och beratta lite mer om mig sjalv och min thailandska parkamrat Pong. For ovrigt traskade han just in pa internetcafeet, nyklippt och halvt missnojd, men han halsar sa gott.

Anders hemifran var och halsade pa mig over dagen igar. Det gick lite for latt att fa ihop. Inget borttappat, desperat sokande pa Pakkrets gator. Plotsligt bara en Anders som kom gaende och sag nastan vuxen ut - med en antydan till skaggstubb och ganska mycket svett. Sa kan det ga. Varlden ar inte sa stor som man inbillar sig. Lilla Edet goes Kho Kred.

Uppdatering

I dag fyller min lillasyster har pa Kho kred sju ar. Som vanligt vet jag inte riktigt vad som ska handa, buden ar manga nar jag forsoker fa det forklarat for mig. Kanske dyker det upp 200 gaster, kanske blir det bara familjen. Ska bli kul att se lite fodelsedagsfirande har i Thailand. Min parkamrat berattade for mig att han aldrig firat sin fodelsedag. Att de inte gor det i hans familj. Han forklarade att han bara jobbar hela tiden och om det da plotsligt rakar bli fodelsedag sa ar det mest nagot han kommer pa av en slump. Jag vet inte om det ar sant. Han sag lite ledsen ut nar han sade det. Over lag tror jag inte att Pong har haft sarskilt mycket fritid, han jobbar mycket for att fa pengar sa att hans nittonariga lillasyster ska kunna studera. Sjalv har han inte gatt i skolan sedan han var femton utan jobbat i nagon typ av odling/tradgard de senaste sju aren och nar han blev uttagen till utbytet var han ytterst osaker pa om han ville aka; han behovs ju hemma. Ens egen bakgrund och satt att tanka satts i ett sammanhang av att umgas med manniskor som levt helt annorlunda och det ar enklare att ifragasatta sig sjalv nar man har en motpol att spegla sig i. Nar jag lamnar vanner och familj i ett halvar sa ar det inget problem. Naturligtvis blir det annorlunda nar jag inte ar dar men jag har inget ansvar for nagon annans tillvaro pa det satt som min thailandska parkamrat har.

Jag ar inte lika aktiv som ovriga svenska deltagare pa att uppdatera min blogg. Om ni vill lasa mer om vad vi gor och kanske titta pa lite bilder ocksa sa kan ni ga in pa http://www.ciu.se/swy-thailand-2007/deltagarnas-resedagbocker_898/ for dar finns lankar till samtligas resedagbocker. Kristin, Johan och Sofia vet jag sakert att det har lagt ut en del bilder.

Tack forresten till CIU-Stefan for att du kom och halsade pa oss. Det var valdigt skont att fa hora en svensk rost som inte tillhor nagon av oss atta locals. Ahlgrens bilar var en bra grej och det kanns bra att ha blivit uppdaterad pa att Britney rakat av sig haret. Anna Nicoles dod visste vi forvisso redan om. Dar kan vi snacka varldsnyhet. Naja, hoppas semlan smakade okej. Det tyckte atminstone vi att de gjorde, aven om de inte sag alltigenom aptitliga ut.

Annat som har hant det senaste ar att vi har varit pa mittlager. Vi akte till ett Spa and Resort Centre som lag pa kanske en halvtimmes bilfards avstand fran var o. Det visade sig vara en liten djungelresort som inte alls var dum. Som att stiga in i en liten magisk varld av gronska, dammar med stora fiskar, klangvaxter och trabyggnader. Riktigt vackert. Dagarna fylldes av besok pa bl.a. en ekologisk plantage och en mangoodling dar vi stolt blev visade en kinesisk jattemango som forvisso var ganska stor men kanske inte sa gigantisk att man tappade andan. Framfor allt har vi atit mycket god mat under vart mid camp, bade pa restaurang och pa spa'et. Antagligen kunde man fatt en del behandlingar dar ocksa men pa nagot satt kandes det som fullt tillrackligt bara att fa sitta runt det dar stora trabordet i den dar lugna oasen och prata.

Ni ar sa langt borta, ni dar hemma. Men ni ska veta att jag tanker pa er.