30 grader och sol pa Koh Kred

Åsele till Trollhättan till Åsele igen

2007-05-15T07:16:00.000-07:00

Hemresehelgen var guld värd. Det roliga är att alla tycks vara nöjda och glada med dagarna hemma hos sina respektive parkamrater. 18 timmar från dörr till dörr och sedan tillbaka fyra dagar senare är i och för sig i maffigaste laget och nu är man en smula sliten men det var värt varenda timme. Vi har varit runt i Trollhättan och ut till havet, spenderat ganska mycket tid med mina föräldrar och även hunnit med att träffa kompisar till mig. Pong har verkat nöjd, på gränsen till att ge intryck av att vara benägen att flytta till Trollhättan för gott.

Det var otroligt fint att träffa er, allesammans.

Det är inte alltid enkelt

2007-05-05T14:25:00.000-07:00

Midcamp är en historia för sig. Efter två schyssta dagar med badtunna, mat, kortspel och promenader kom en blixtvändning med fem ledsna och arga thailändare som inte alls ville åka på hemresehelg, något som de själva var med och beslutade om redan medan vi var i Thailand. Den sjätte thailändaren, den som inte beblandade sig med de sprutande orden om hur den egna hemlängtan skulle bli för stor, hur orättvist det är med hemresehelg endast i Sverige och hur dyrt det skulle bli, var, föga oväntat, Pong. Kollektivismen är fascinerande. En känsla verkar uppstå och sedan sprida sig bland leden och plötsligt känner samtliga precis samma sak. Enda chansen att komma vidare är att dela upp gruppen och bearbeta och lirka. Allt detta samtidigt som det känns så orättvist att utsättas för så mycket skit och sura miner för något som känns helt orättfärdigat. Det har blivit bättre sedan i förrgår men det är så nedrans labilt. Nu har de flesta thaisen åter ändrat sig och vill åka hem till sina svenska parkamrater så nu verkar det som att vi faktiskt kommer sitta på det där torsdagståget. Jag har egentligen aldrig tvivlat på den saken. Bara varit arg och trött.

Alternativa verkligheter

2007-04-29T07:55:00.000-07:00

I någon form hamnar vi där igen. Det är inte Thailand längre. Sedan en månad tillbaka är det Åsele, Lappland. Det är skönt att vara på svensk mark, skönt att kunna göra sig förstådd, skönt att traska över till Ica och känna igen förpackningarna, skönt att kunna ha sina egna kläder, skönt att inte svettas, skönt att sova med ett tjockt täcke, skönt att ta en ostsmörgås och dricka ett glas mjölk. Kängorna och kavajen har saknats mig, nu sitter de där de ska igen.

Min mor klagar över att jag inte uppdaterar min blogg. Naturligtvis har hon rätt i det avseendet att jag kommer vilja läsa senare. Dessutom finns det de som vill läsa nu. Och det finns så mycket att skriva. Så många insikter och spekulationer och berättelser men de får vänta till en annan gång. Jag kommer inte bli så värst mycket bättre på att uppdatera min blogg men som ett steg i rätt riktning mjukstartar jag nu med bilddagboken i stället. Jag vägrar skriva söta, barnsligt naiva och minimalistiska inlägg i imperfekt. Det gör majoriteten av bilddagboksanvändarna så bra på egen hand. Men det blir åtminstone lite bilder från Åsele. Lite människor och lite vardag och alldeles nu snart lite midcamp. För att ingen ska känna sig förvirrad eller obekväm så är mitt användarnamn fortfarande helena-swy. Inte så sexigt men det får duga.

Alltså: http://helena-swy.bilddagboken.se

Om tempel och gamlingar (inte du, pappa)

2007-03-17T21:47:00.000-07:00

Hej!

Grattis pa fodelsedagen, pappa! Jag ringer senare i eftermiddag. Hoppas att dagen blir bra, at mycket tarta.

Min parkamrat har skaffat sig en tuggummitatuering. Ja, ni vet en sadan dar man fick med tuggummiforpackningen nar man var liten och som man gnuggade pa med hjalp av lite vatten. Ni vet, en sadan dar tatuering som var sjalva anledningen till att man alls kopte det forbaskade tuggummit som anda smakade ungefar lika gott som en gore tex jacka. Precis en sadan fast med nagot slags svart moenster.

Idag har vi varit i templet. Nagon gang under helgen brukar vi ga dit med ris, soppa och lite godis. Munkarna maessar och fotterna somnar men det ar trivsamt och svalt och tanterna pekar och skrattar at mig medan allt jag hor ar "vasterlanning, vasterlanning". Sedan brukar de inleda ett samtal med Pong som i korthet handlar om nar vi kom, nar vi ska aka och vad vi ska till Sverige och gora. Atminstone ar det sa mycket som jag uppfattar. Idag har jag vagat mig pa att ta nagra kort. Jag ar annars valdigt feg med att ta kort pa manniskor. Jag forsoker gora det nu nar jag ar har men det tar emot. Varfor vet jag inte riktigt, de tycker att det ar roligt. Sarskilt de gamla upptrader som att de ar overfortjusta varje gang. Det ar for ovrigt ocksa de som ar roligast att fota, de som ar klart vackrast pa det har stallet. De sitter langs med vagen, tittar pa manniskorna som gar forbi och har ansikten som ar helt vita av babypuder. Nar de ler spricker hela ansiktet upp och sa ser de ut som att de ar fyra ar gamla igen.

Nu har jag forresten tagit itu med att lagga ut ett par bilder. De ligger samlade langst ned pa sidan allihop. Sedan har Kristin snott en del bilder av mig idag sa somliga finns att beskada pa hennes resedagbok. Leta dit via CIU-sidan som jag lankat till tidigare.

Allt gott.

Kalas och ballonger!

2007-03-07T23:06:00.000-08:00

Jag kan konstatera mig nojd med den uppmarksamhet jag atnjutit de senaste dagarna. Fodelsedagsfirandena (i pluralis) har varit alldeles tillbelatenhet. Under onsdagen hade de svenska deltagarna ordnat med pastasallad och kalas pa Johans brors cafe. Ballonger och tarta for hela slanten. Och mork choklad! Sofia fick aka till sjukhus for att fa bukt med sin allergiska reaktion men pa onsdagen hade Pong och min vardmamma lagat mat och ordnat ytterligare ett litet kalas och pa det var alla svenskarna med. Jag har fatt tva sjalar. en vaska, mork choklad, ett vindspel, en mugg med kossor pa och en alldeles forfarlig knallrosa blus som jag lyckligtvis inte kommer kanna mig det minsta tvingad att anvanda offentligt. Dartill har jag fatt ett gult psykedeliskt gosedjur. Fragan ar, hur loser man problematiken med presenter som man absolut under inga vilkor onskar slapa hem till Sverige? Jag har gatt igenom de flesta mojligheterna i mitt huvud och enligt lagen om alltings djavlighet sa kommer inget av alternativen att fungera. Kastar jag gosedjuret och den rosa blusen i floden kommer de komma tillbaka med tidvattnet nasta morgon, lagom till frukosten. Blytyngder, kanske? Nu later jag ytterst otacksam. Det ar jag inte. Jag tycker att det ar otroligt fint av manniskor att ge mig presenter och speciellt sjalarna var valdigt mycket jag, men nar andra presenter pa grund av sin storlek tar upp en tredjedel av resvaskan borjar man latt att leta utvagar. Losningen heter nog Bangkok. Det skulle ju inte vara hela varlden om jag rakade glomma det dar stora gula djuret pa ett hotellrum innan vi aker till Sverige.

For ovrigt har munken en sarskild fodelsedagsvisa som han sjunger. Det ska jag skriva upp pa listan over saker som jag inte visste innan jag akte till Thailand.

"Up to dead body"

2007-03-01T01:54:00.000-08:00

Vi har en dod munk i stan. Han ligger i en glaskista i ett Mon-tempel bara en liten bit fran mitt hem. Dar har han glatt genomgatt en forruttningsprocess pa tva manader. Lisa pastar att det kanns pa lukten, hon har fel men direkt pigg ser han inte ut. Ja, det skulle vara glasogonen da. De ar i ursprungligt skick. Det verkar vara nagot av en imagegrej att ha glasogonen pa, identitetsbekraftande, liksom. Snubben har glasogon pa alla bilder och ska man kanna igen honom ar det nog glasogon anda in i doden som galler. Bokstavligen. Buga tre ganger for den doda kroppen. Ar det nagot sarkilt man gor med en dod kropp innan den obligatoriska forvaringen under 100 dagar? "Up to dead body". Naja.

Min kare parkamrat har rakat av sig haret idag. Vi fragade fortvivlat varfor han ville gora en sadan sak, naturligtvis utan att papeka det faktum att han har valdigt utstaende oron som effektivt tacks av haret (nu vill jag i en parantes papeka att det givetvis inte ar nagot fel pa att ha utstaende oron, valdigt manga kanda manniskor har haft utstaenda oron, det ar bara det att jag inte kan komma pa nagon just nu). Forklaring ligger i att CDD, en del av det thailandska inrikesministeriet och tillika ansvariga for utbytet, inte vill ha deltagare med for langt har. Dessutom ar ju allt dyrt i Sverige sa genom att klippa av sig allt har behover min parkamrat inte klippa sig pa tre mander i Sverige. Perfait!

Det borjar kannas som att det inte ar lang tid kvar har. Kanslan ar kluven. Delvis ska det bli skont och tryggt att atervanda till Sverige, samtidigt kommer jag i Asele parallellt med utbytet tvingas ta itu med saker som utbildningar och sommarjobb. Faktum har gatt upp for mig: nar jag kommer hem i juni har jag varken jobb eller pengar. Grattis mor och far, den moraliska forsorjningsplikten har val inte upphort an?

Men jag kommer sakna det har stallet. Jag kommer sakna att kopa ananas pa gatan, att aldrig frysa, att ata mango med sticky rice och sitta och blicka ut over floden som flyter an vasterut, an osterut. Jag kommer sakna den konstiga yogamannen och min vardmamma, min fyraariga psycho-tjej till granne och den skraltiga cykeln. Trams forresten att ga in pa sant nu, det ar en manad kvar och det ar lang tid. Jag tror att jag borjat tanka pa Sverige mycket for att vi nu fatt namnen pa vara vardfamiljer. Hej Maria och Patrich! Vi ses om en dryg manad och jag lovar att skicka ett mail nu i veckan och beratta lite mer om mig sjalv och min thailandska parkamrat Pong. For ovrigt traskade han just in pa internetcafeet, nyklippt och halvt missnojd, men han halsar sa gott.

Anders hemifran var och halsade pa mig over dagen igar. Det gick lite for latt att fa ihop. Inget borttappat, desperat sokande pa Pakkrets gator. Plotsligt bara en Anders som kom gaende och sag nastan vuxen ut - med en antydan till skaggstubb och ganska mycket svett. Sa kan det ga. Varlden ar inte sa stor som man inbillar sig. Lilla Edet goes Kho Kred.

Uppdatering

2007-02-22T20:12:00.000-08:00

I dag fyller min lillasyster har pa Kho kred sju ar. Som vanligt vet jag inte riktigt vad som ska handa, buden ar manga nar jag forsoker fa det forklarat for mig. Kanske dyker det upp 200 gaster, kanske blir det bara familjen. Ska bli kul att se lite fodelsedagsfirande har i Thailand. Min parkamrat berattade for mig att han aldrig firat sin fodelsedag. Att de inte gor det i hans familj. Han forklarade att han bara jobbar hela tiden och om det da plotsligt rakar bli fodelsedag sa ar det mest nagot han kommer pa av en slump. Jag vet inte om det ar sant. Han sag lite ledsen ut nar han sade det. Over lag tror jag inte att Pong har haft sarskilt mycket fritid, han jobbar mycket for att fa pengar sa att hans nittonariga lillasyster ska kunna studera. Sjalv har han inte gatt i skolan sedan han var femton utan jobbat i nagon typ av odling/tradgard de senaste sju aren och nar han blev uttagen till utbytet var han ytterst osaker pa om han ville aka; han behovs ju hemma. Ens egen bakgrund och satt att tanka satts i ett sammanhang av att umgas med manniskor som levt helt annorlunda och det ar enklare att ifragasatta sig sjalv nar man har en motpol att spegla sig i. Nar jag lamnar vanner och familj i ett halvar sa ar det inget problem. Naturligtvis blir det annorlunda nar jag inte ar dar men jag har inget ansvar for nagon annans tillvaro pa det satt som min thailandska parkamrat har.

Jag ar inte lika aktiv som ovriga svenska deltagare pa att uppdatera min blogg. Om ni vill lasa mer om vad vi gor och kanske titta pa lite bilder ocksa sa kan ni ga in pa http://www.ciu.se/swy-thailand-2007/deltagarnas-resedagbocker_898/ for dar finns lankar till samtligas resedagbocker. Kristin, Johan och Sofia vet jag sakert att det har lagt ut en del bilder.

Tack forresten till CIU-Stefan for att du kom och halsade pa oss. Det var valdigt skont att fa hora en svensk rost som inte tillhor nagon av oss atta locals. Ahlgrens bilar var en bra grej och det kanns bra att ha blivit uppdaterad pa att Britney rakat av sig haret. Anna Nicoles dod visste vi forvisso redan om. Dar kan vi snacka varldsnyhet. Naja, hoppas semlan smakade okej. Det tyckte atminstone vi att de gjorde, aven om de inte sag alltigenom aptitliga ut.

Annat som har hant det senaste ar att vi har varit pa mittlager. Vi akte till ett Spa and Resort Centre som lag pa kanske en halvtimmes bilfards avstand fran var o. Det visade sig vara en liten djungelresort som inte alls var dum. Som att stiga in i en liten magisk varld av gronska, dammar med stora fiskar, klangvaxter och trabyggnader. Riktigt vackert. Dagarna fylldes av besok pa bl.a. en ekologisk plantage och en mangoodling dar vi stolt blev visade en kinesisk jattemango som forvisso var ganska stor men kanske inte sa gigantisk att man tappade andan. Framfor allt har vi atit mycket god mat under vart mid camp, bade pa restaurang och pa spa'et. Antagligen kunde man fatt en del behandlingar dar ocksa men pa nagot satt kandes det som fullt tillrackligt bara att fa sitta runt det dar stora trabordet i den dar lugna oasen och prata.

Ni ar sa langt borta, ni dar hemma. Men ni ska veta att jag tanker pa er.

Rabiessmittad hund? Nejnej, han ar bara glad att se dig

2007-02-12T21:12:00.000-08:00

Lite snabb uppdatering om vad vi egentligen haller pa med har borta.

Vi ar nu igang med projekten som gar pa temat hallbart entreprenorskap. En projektgrupp jobbar med vykortstillverkning som ska inbringa pengar i syfte att kopa fler soptunnor till Kho kred som trots (vad det verkar) nastan daglig stadpatrull har problem med nedskrapning. Sarskilt under helgerna da on ar valbesokt av turister. En annan projektgrupp jobbar med att gora information om on mer latttillganglig for, i forsta hand, engelsksprakiga turister. Restaurangmenyer ska oversattas och battider fortydligas. Sjalv ingar jag i en grupp som vill gora ett forsok att ateruppratta musikundervisningen pa on. I skolorna saknas musiklarare, en del instrument finns men ingen som egentligen har kunskap att lara ut dem. Vi ska jobba projekttiden ut med de musikintresserade eleverna och forhoppningsvis under den tiden skapa bade efterfragan och entusiasm infor att bibehalla nagon form av musikundervisning pa on. I den basta av varldar hittar vi under den kommande manaden nagon som kan tanka sig att bygga vidare pa konceptet efter att vi har akt och forhoppningsvis oka den ekonomiska omsattningen. Den inkomst vi sjalva kan rakna med ar frivilliga donationer samt intakter fran den konsert vi kommer att halla med de deltagande eleverna strax innan avresan till Sverige. Om vi lyckas skapa en positiv aktivitet for ett antal ungdomar har sa hoppas vi att de lokala politikerna ser ett intresse i att uppmuntra en fortsattning. I dagslaget ar de inte jattefortjusta i projektet utan forsoker i stallet fa oss att delta i det projekt de skulle vilja att vi utforde for dem: namligen att sterilisera de manga halvdoda vildhundar som finns pa Kho kred. Nagot som kandes halvintressant och helfarligt och ett amne som inte kandes fullt kompatibelt med temat hallbart entreprenorskap.

I ovrigt gar mycket av tiden at till att jobba med det sociala. Min vardmamma lar mig laga thai-mat och jag foljer med till templet nar tillfalle ges. (Langst ned pa sidan har jag lagt upp en bild pa hur det ser ut hemma hos mig, pa min veranda dar jag sitter och ater frukt och tittar pa soffor som flyter forbi med tidvattnet). Haromdagen var vi pa ett tivoli med en thailandsk show dar ljudet holl pa att sla ut varje mojlighet till framtida horselformaga men det var spannande. Min parkamrat Pong konstaterade glatt att ingen pa hela omradet tittade pa thaishowen utan att alla i stallet tittade pa det tva enda vasterlanningarna, dvs pa mig och Kristin.

Vi har gjort var tid pa var forsta workplacement kanns det som nu. Det finns inget mer att hamta darifran. Det var intressant den forsta tiden men nu har arbetsuppgifterna tagit slut och den enda kvarstaende uppgiften for mig bestod i helgen i att tala med turister, nagot som jag val mycket val kunde gora men da batiken besoktes av en enda engelsksprakig vasterlanning under hela helgen och att denne dessutom hade med sig en thailandska som oversatte at honom sa kande jag mig hyfsat overflodig. Till helgen aker vi pa midcamp pa ett spa and resort centre och efter det far vi se vad som hander.

Nya thailandska upplevelser:
Thai-dans - svettigt, larmuskeltraningsvark och Kho Kreds mest homosexuella danslarare.
Thai-massage - 85 kg thaikvinna forsoker bryta ens ryggkotor och banda av varenda sena i kroppen. Jag var ett lealost vrak efteratat men blodcirkulationen fick sig i sanning en kick.

Det flyter pa, dagarna staplas och det kanns bra. Jag saknar smaprylar hemma, att kunna ta mig en smorgas nar som helst, att slanga ihop en tomatpastasas, att skumma en tidning, att kramas, att ga ut och promenera i regn. Sadant. Men det ar i det stora hela inga behov som jag inte kommer fa tillgodosedda med rage nar jag kommer hem i juni.

Om slajm och begynnande fetma

2007-02-05T01:05:00.000-08:00

Sugen ar i Thailand ett tilllstand som intrader strax innan tillstandet svaelt och strax efter tillstandet maett. Eftersom svaelt anses vara ett daligt tillstand att befinna sig i atgardas suget snarast mojligt. Mat finns standigt om inte pa armlangds avstand sa atminstone inom synhall. Det ar bolmande grillar med fiskar och kottspett, palmblad fyllda med sotsalt kokospudding, rambutan och rosapplen, smakakor och papayasallad. Och om ditt synfalt mot formodan inte tacker in nagot av ovanstaende kan du ge dig den pa att glassmannen med den kacka hatten snart pinglar forbi med sin vagn. Vi har brutit mot samtliga forhallningsregler sida-lakaren skulle ha gett (gav?) angaende mat. Glass, milkshake, sallad och mat som inte aer tillrackligt varm. Vi ater lagad mat minst tre ganger om dagen och kampar med att inte ata alltfor mycket dess emellan.

Jag haller pa med en lista som heter Konstiga Saker Som Jag Atit Sedan Jag Kom Till Thailand. Hittills ser den ut som foljer:
Grona bonor i sockerlag
Gron jelly i soppa
Hela friterade smafiskar
Miniblackfiskar
Raekchips
Dipsas gjord pa fisksas och socker
Dipsas bestaende av mixen chili, vitlok och lime = ped maak maak
Torkad hel lime i florsocker

Thaisen ar orovackande fortjusta i slajmiga saker. Slajmiga saker och oversockrigt godis.

Internetcafe i Nonthaburi

2007-01-22T02:40:00.000-08:00

Ja, sa ar vi da har i vara vardfamiljer pa Khokret, en liten o utanfor Bangkok i provinsen Nonthaburi. Efter en halv vecka pa CDD:s traningscamp sa har vi antligen kommit fram till vardkommunerna. Skont att komma ifran campet, maten var inte pa topp och magen strejkade i rena chocken. Samtidigt lite ledsamt att lamna alla, thais som svenskar, for nastan tre manader. Bra grej med Thailand ar dock att det ar billigt att ringa mellan thailandska mobiltelefoner. Ofta inte dyrare an 1 baht per samtal.
Lite om Khokret: Det gar en vag runt hela on som ar 5km lang ungefar. Den har jag gatt i flipflops en gang och jepp, den var minst 5 km. Bebyggelsens bestar mestadels av hus som hanger ut over floden (mae-naam, jag shit min thai gar verkligen framat). Sma vagar vindlar sig fram mellan husen som ligger praktiskt taget pa varandra. Pa helgerna kommer turisterna hit for att ga pa marknaden i Otop village, ett par hundra fran mitt hus. Har finns inga ormar sags det, trot den som vill men ar det sant sa ar det bra. Igar sag jag en kolibri och vart alldeles exalterad en lang stund. Som pa julafton fast pa riktigt, liksom. Faktum ar att har ar otroligt vackert. Varmen ar jobbig men plotsligt fattar man att grejen med kalldusch kanske inte ar sa dum. I mitt hem ar jag dessutom bortskamds med bade vasterlandsk toalett och eget rum med tv. Inte for att tvn ger sa mycket. Jag har inte anvant den en enda gang an sa lange, sa bra ar inte min thai an.. Men jag jobbar pa det. Kan tyvarr inte lagga ut nagra bilder fran mitt nuvarande hem. Det far vanta tills dess att jag kommit till en dator pa ett internetcafe som ligger ytterligare en bit bort och som idag var fullsatt.

Thaisens bristande engelskakunskaper ar i dagslaget det mest enerverande. Inte en enda av thaisen i min grupp talar ens hyfsad engelska. Jag har lektioner med min thai Pong men det gar sadar. Dock ska man ge honom creds for att han forsoker lara sig. Problemet ar att jag kan nastan lika mycket thai som han kan engelska och da blir det svart.

Nanting annat om Kohokret da.. tja, hundarna slass om natterna, motorcyklarna ar skitfarliga och allt gar valdigt langsamt. Det ar nyttigt for mig att fa kampa med mina egna tankar om tidseffektivitet och struktur. Thaisen ar dessutom kapitalt oformogna att genomfora saker pa eget initiativ verkar det som, vilket idag kanns frustrerande. Min 22-ariga parkamrat ville ta med sig var vardmamma for att fixa arbetsplacering at oss vilket kanns valdigt frammande for mig. Idag har de verkligen betett sig som ett gang elvaaringar. Till min egen forvaning lyckades jag med teckningar forklara for honom att det skulle bli svart for honom att bli en Future Leader (thaisens utbytestema) om hans mamma skulle arrangera allt for honom. Pong forstod, tog at sig och skrattade. Framsteg i kommunikationen. Man inser snart att det ar de sma stegen som man far lara sig att uppskatta. Jag onskar att det var enklare att prata med varandra men forsoker halla fast vid tanken pa att enkelt inte maste vara bra och konflikt inte maste vara daligt. CIU gor mig sa pretto.

Jag har nu thailandskt kontantkort pa min mobiltelefon (1,2,call). Kanns schysst med aterupprattad kontakt med hemmet.

I morgon och pa onsdag ska jag jobba pa ett batikstalle (otop-produkt), pa torsdag CAD dar vi ska plantera om nagot slags trad, samt ha en ceremoni. Slutligen kan tillaggas att jag varje morgon gar upp kl 5.20 for att prick kl 6 kunna sta utanfor huset och ge mat till de forbipasserande munkarna. Nagot jag inte gjort jattemanga ganger hemma pa min radhuskantade gata i sverige. Den konstiga yoga-mannen pa nedervaningen smyger fortfarande runt och gor ingenting sarskilt utover morgongymnastik framfor teven och att lufsa ut pa var veranda och hamta mat fran gardagen. Ibland undrar man vad en del manniskor lever av. Igar berattade i alla fall min vardmamma for mig att hon jobbar pa ett kontor. Min stolthet over att ha kunnat fraga henne pa thai vad hon jobbar med kan nog knappt matas. De stunder nar allt bara kanns traligt och segt haller jag fast vid tanken pa att jag kommer komma hem till sverige och kunna prata lite thai och det ar haftigt till tusen.

Nu ska jag ta baten tillbaka till Khokret. Den kostar 2 baht, dvs mindre an 50 svenska ore.

Allt gott,
Ciao!

Farväl till Kärsögården och Sverige

2007-01-11T00:20:00.000-08:00

Sådär ja. Efter ett par dagar på Kärsögården så åker vi nu snart. Humöret pendlar upp lika mycket som ned och ändå känns det inte särskilt myceket nånstans. Nervositet vill inte infinna sig men en konstant svag spänning bor i kroppen. Man kommer på sig själv med att vilja kasta ur sig klyschor av typen "tänk vilket vackert land vi bor i ändå" och saker åt det hållet. Fast här är vackert och i natt kom det lite snö. Det är inte så kallt men jag höll ändå på att ramla på stentrappan utanför huset i morse. Det här kommer ju gå toppen. Jag kan knappt ta mig till matsalen utan att slå halvt ihjäl mig och nu ska jag till Thailand och försöka att inte skämma ut mig. Gäller att fokusera på viktiga saker nu för tiden. Peka inte med fötterna på stormunken, lägg inte upp massor av ris på ditt eget fat, klappa inte folk på huvudet.. Om en stund bär det alltså iväg till flygplatsen. Internet kan eventuellt bli lite svårt att hålla sig uppdaterad på, vi får väl se. Det löser sig. Allt löser sig. Och vi har ätit grymt god mat här på gården. I Thailand blir det ris tre gånger om dagen. Jag tror att jag ska kunna fixa det rätt bra.

Söndag 7 januari - dagen innan Stockholm

2007-01-07T01:57:00.000-08:00

I morgon avgår mitt tåg från Vänersborgs station, destination Stockholm och Kärsögården. Känns bra att äntligen komma iväg. Listor och telefonsamtal i all ära men det där med att vänta och förbereda sig är inte min tekopp, som Linda skulle ha sagt. Maila kan man göra till helena_sallstrom@hotmail.com. Förhoppningsvis kommer jag kunna kolla av min mail någorlunda kontinuerligt. Antagligen borde jag ha tagit ställning för att bryta mig loss från det här teknologiberoendet som internet och mobiltelefon innebär men den pragmatiska sidan av mig tog överhanden. Den lata sidan var inte alls inblandad.

Igår fick jag en tjugosidig tärning av Ida. Det var en vacker gest och den finaste present jag fått på länge. Frågan nu är om jag borde ta med den och riskera att tappa bort den eller om den hellre skulle få ligga vid min bokhylla och vänta på att jag ska komma hem igen. Den får nog följa med. Tärning som någon typ av lyckoamulett. Fint och rätt. Världen är som den skall vara.