"Up to dead body"

Vi har en dod munk i stan. Han ligger i en glaskista i ett Mon-tempel bara en liten bit fran mitt hem. Dar har han glatt genomgatt en forruttningsprocess pa tva manader. Lisa pastar att det kanns pa lukten, hon har fel men direkt pigg ser han inte ut. Ja, det skulle vara glasogonen da. De ar i ursprungligt skick. Det verkar vara nagot av en imagegrej att ha glasogonen pa, identitetsbekraftande, liksom. Snubben har glasogon pa alla bilder och ska man kanna igen honom ar det nog glasogon anda in i doden som galler. Bokstavligen. Buga tre ganger for den doda kroppen. Ar det nagot sarkilt man gor med en dod kropp innan den obligatoriska forvaringen under 100 dagar? "Up to dead body". Naja.

Min kare parkamrat har rakat av sig haret idag. Vi fragade fortvivlat varfor han ville gora en sadan sak, naturligtvis utan att papeka det faktum att han har valdigt utstaende oron som effektivt tacks av haret (nu vill jag i en parantes papeka att det givetvis inte ar nagot fel pa att ha utstaende oron, valdigt manga kanda manniskor har haft utstaenda oron, det ar bara det att jag inte kan komma pa nagon just nu). Forklaring ligger i att CDD, en del av det thailandska inrikesministeriet och tillika ansvariga for utbytet, inte vill ha deltagare med for langt har. Dessutom ar ju allt dyrt i Sverige sa genom att klippa av sig allt har behover min parkamrat inte klippa sig pa tre mander i Sverige. Perfait!

Det borjar kannas som att det inte ar lang tid kvar har. Kanslan ar kluven. Delvis ska det bli skont och tryggt att atervanda till Sverige, samtidigt kommer jag i Asele parallellt med utbytet tvingas ta itu med saker som utbildningar och sommarjobb. Faktum har gatt upp for mig: nar jag kommer hem i juni har jag varken jobb eller pengar. Grattis mor och far, den moraliska forsorjningsplikten har val inte upphort an?

Men jag kommer sakna det har stallet. Jag kommer sakna att kopa ananas pa gatan, att aldrig frysa, att ata mango med sticky rice och sitta och blicka ut over floden som flyter an vasterut, an osterut. Jag kommer sakna den konstiga yogamannen och min vardmamma, min fyraariga psycho-tjej till granne och den skraltiga cykeln. Trams forresten att ga in pa sant nu, det ar en manad kvar och det ar lang tid. Jag tror att jag borjat tanka pa Sverige mycket for att vi nu fatt namnen pa vara vardfamiljer. Hej Maria och Patrich! Vi ses om en dryg manad och jag lovar att skicka ett mail nu i veckan och beratta lite mer om mig sjalv och min thailandska parkamrat Pong. For ovrigt traskade han just in pa internetcafeet, nyklippt och halvt missnojd, men han halsar sa gott.

Anders hemifran var och halsade pa mig over dagen igar. Det gick lite for latt att fa ihop. Inget borttappat, desperat sokande pa Pakkrets gator. Plotsligt bara en Anders som kom gaende och sag nastan vuxen ut - med en antydan till skaggstubb och ganska mycket svett. Sa kan det ga. Varlden ar inte sa stor som man inbillar sig. Lilla Edet goes Kho Kred.