Om tempel och gamlingar (inte du, pappa)

Hej!

Grattis pa fodelsedagen, pappa! Jag ringer senare i eftermiddag. Hoppas att dagen blir bra, at mycket tarta.

Min parkamrat har skaffat sig en tuggummitatuering. Ja, ni vet en sadan dar man fick med tuggummiforpackningen nar man var liten och som man gnuggade pa med hjalp av lite vatten. Ni vet, en sadan dar tatuering som var sjalva anledningen till att man alls kopte det forbaskade tuggummit som anda smakade ungefar lika gott som en gore tex jacka. Precis en sadan fast med nagot slags svart moenster.

Idag har vi varit i templet. Nagon gang under helgen brukar vi ga dit med ris, soppa och lite godis. Munkarna maessar och fotterna somnar men det ar trivsamt och svalt och tanterna pekar och skrattar at mig medan allt jag hor ar "vasterlanning, vasterlanning". Sedan brukar de inleda ett samtal med Pong som i korthet handlar om nar vi kom, nar vi ska aka och vad vi ska till Sverige och gora. Atminstone ar det sa mycket som jag uppfattar. Idag har jag vagat mig pa att ta nagra kort. Jag ar annars valdigt feg med att ta kort pa manniskor. Jag forsoker gora det nu nar jag ar har men det tar emot. Varfor vet jag inte riktigt, de tycker att det ar roligt. Sarskilt de gamla upptrader som att de ar overfortjusta varje gang. Det ar for ovrigt ocksa de som ar roligast att fota, de som ar klart vackrast pa det har stallet. De sitter langs med vagen, tittar pa manniskorna som gar forbi och har ansikten som ar helt vita av babypuder. Nar de ler spricker hela ansiktet upp och sa ser de ut som att de ar fyra ar gamla igen.

Nu har jag forresten tagit itu med att lagga ut ett par bilder. De ligger samlade langst ned pa sidan allihop. Sedan har Kristin snott en del bilder av mig idag sa somliga finns att beskada pa hennes resedagbok. Leta dit via CIU-sidan som jag lankat till tidigare.

Allt gott.

Kalas och ballonger!

Jag kan konstatera mig nojd med den uppmarksamhet jag atnjutit de senaste dagarna. Fodelsedagsfirandena (i pluralis) har varit alldeles tillbelatenhet. Under onsdagen hade de svenska deltagarna ordnat med pastasallad och kalas pa Johans brors cafe. Ballonger och tarta for hela slanten. Och mork choklad! Sofia fick aka till sjukhus for att fa bukt med sin allergiska reaktion men pa onsdagen hade Pong och min vardmamma lagat mat och ordnat ytterligare ett litet kalas och pa det var alla svenskarna med. Jag har fatt tva sjalar. en vaska, mork choklad, ett vindspel, en mugg med kossor pa och en alldeles forfarlig knallrosa blus som jag lyckligtvis inte kommer kanna mig det minsta tvingad att anvanda offentligt. Dartill har jag fatt ett gult psykedeliskt gosedjur. Fragan ar, hur loser man problematiken med presenter som man absolut under inga vilkor onskar slapa hem till Sverige? Jag har gatt igenom de flesta mojligheterna i mitt huvud och enligt lagen om alltings djavlighet sa kommer inget av alternativen att fungera. Kastar jag gosedjuret och den rosa blusen i floden kommer de komma tillbaka med tidvattnet nasta morgon, lagom till frukosten. Blytyngder, kanske? Nu later jag ytterst otacksam. Det ar jag inte. Jag tycker att det ar otroligt fint av manniskor att ge mig presenter och speciellt sjalarna var valdigt mycket jag, men nar andra presenter pa grund av sin storlek tar upp en tredjedel av resvaskan borjar man latt att leta utvagar. Losningen heter nog Bangkok. Det skulle ju inte vara hela varlden om jag rakade glomma det dar stora gula djuret pa ett hotellrum innan vi aker till Sverige.

For ovrigt har munken en sarskild fodelsedagsvisa som han sjunger. Det ska jag skriva upp pa listan over saker som jag inte visste innan jag akte till Thailand.

"Up to dead body"

Vi har en dod munk i stan. Han ligger i en glaskista i ett Mon-tempel bara en liten bit fran mitt hem. Dar har han glatt genomgatt en forruttningsprocess pa tva manader. Lisa pastar att det kanns pa lukten, hon har fel men direkt pigg ser han inte ut. Ja, det skulle vara glasogonen da. De ar i ursprungligt skick. Det verkar vara nagot av en imagegrej att ha glasogonen pa, identitetsbekraftande, liksom. Snubben har glasogon pa alla bilder och ska man kanna igen honom ar det nog glasogon anda in i doden som galler. Bokstavligen. Buga tre ganger for den doda kroppen. Ar det nagot sarkilt man gor med en dod kropp innan den obligatoriska forvaringen under 100 dagar? "Up to dead body". Naja.

Min kare parkamrat har rakat av sig haret idag. Vi fragade fortvivlat varfor han ville gora en sadan sak, naturligtvis utan att papeka det faktum att han har valdigt utstaende oron som effektivt tacks av haret (nu vill jag i en parantes papeka att det givetvis inte ar nagot fel pa att ha utstaende oron, valdigt manga kanda manniskor har haft utstaenda oron, det ar bara det att jag inte kan komma pa nagon just nu). Forklaring ligger i att CDD, en del av det thailandska inrikesministeriet och tillika ansvariga for utbytet, inte vill ha deltagare med for langt har. Dessutom ar ju allt dyrt i Sverige sa genom att klippa av sig allt har behover min parkamrat inte klippa sig pa tre mander i Sverige. Perfait!

Det borjar kannas som att det inte ar lang tid kvar har. Kanslan ar kluven. Delvis ska det bli skont och tryggt att atervanda till Sverige, samtidigt kommer jag i Asele parallellt med utbytet tvingas ta itu med saker som utbildningar och sommarjobb. Faktum har gatt upp for mig: nar jag kommer hem i juni har jag varken jobb eller pengar. Grattis mor och far, den moraliska forsorjningsplikten har val inte upphort an?

Men jag kommer sakna det har stallet. Jag kommer sakna att kopa ananas pa gatan, att aldrig frysa, att ata mango med sticky rice och sitta och blicka ut over floden som flyter an vasterut, an osterut. Jag kommer sakna den konstiga yogamannen och min vardmamma, min fyraariga psycho-tjej till granne och den skraltiga cykeln. Trams forresten att ga in pa sant nu, det ar en manad kvar och det ar lang tid. Jag tror att jag borjat tanka pa Sverige mycket for att vi nu fatt namnen pa vara vardfamiljer. Hej Maria och Patrich! Vi ses om en dryg manad och jag lovar att skicka ett mail nu i veckan och beratta lite mer om mig sjalv och min thailandska parkamrat Pong. For ovrigt traskade han just in pa internetcafeet, nyklippt och halvt missnojd, men han halsar sa gott.

Anders hemifran var och halsade pa mig over dagen igar. Det gick lite for latt att fa ihop. Inget borttappat, desperat sokande pa Pakkrets gator. Plotsligt bara en Anders som kom gaende och sag nastan vuxen ut - med en antydan till skaggstubb och ganska mycket svett. Sa kan det ga. Varlden ar inte sa stor som man inbillar sig. Lilla Edet goes Kho Kred.