Rabiessmittad hund? Nejnej, han ar bara glad att se dig

Lite snabb uppdatering om vad vi egentligen haller pa med har borta.

Vi ar nu igang med projekten som gar pa temat hallbart entreprenorskap. En projektgrupp jobbar med vykortstillverkning som ska inbringa pengar i syfte att kopa fler soptunnor till Kho kred som trots (vad det verkar) nastan daglig stadpatrull har problem med nedskrapning. Sarskilt under helgerna da on ar valbesokt av turister. En annan projektgrupp jobbar med att gora information om on mer latttillganglig for, i forsta hand, engelsksprakiga turister. Restaurangmenyer ska oversattas och battider fortydligas. Sjalv ingar jag i en grupp som vill gora ett forsok att ateruppratta musikundervisningen pa on. I skolorna saknas musiklarare, en del instrument finns men ingen som egentligen har kunskap att lara ut dem. Vi ska jobba projekttiden ut med de musikintresserade eleverna och forhoppningsvis under den tiden skapa bade efterfragan och entusiasm infor att bibehalla nagon form av musikundervisning pa on. I den basta av varldar hittar vi under den kommande manaden nagon som kan tanka sig att bygga vidare pa konceptet efter att vi har akt och forhoppningsvis oka den ekonomiska omsattningen. Den inkomst vi sjalva kan rakna med ar frivilliga donationer samt intakter fran den konsert vi kommer att halla med de deltagande eleverna strax innan avresan till Sverige. Om vi lyckas skapa en positiv aktivitet for ett antal ungdomar har sa hoppas vi att de lokala politikerna ser ett intresse i att uppmuntra en fortsattning. I dagslaget ar de inte jattefortjusta i projektet utan forsoker i stallet fa oss att delta i det projekt de skulle vilja att vi utforde for dem: namligen att sterilisera de manga halvdoda vildhundar som finns pa Kho kred. Nagot som kandes halvintressant och helfarligt och ett amne som inte kandes fullt kompatibelt med temat hallbart entreprenorskap.

I ovrigt gar mycket av tiden at till att jobba med det sociala. Min vardmamma lar mig laga thai-mat och jag foljer med till templet nar tillfalle ges. (Langst ned pa sidan har jag lagt upp en bild pa hur det ser ut hemma hos mig, pa min veranda dar jag sitter och ater frukt och tittar pa soffor som flyter forbi med tidvattnet). Haromdagen var vi pa ett tivoli med en thailandsk show dar ljudet holl pa att sla ut varje mojlighet till framtida horselformaga men det var spannande. Min parkamrat Pong konstaterade glatt att ingen pa hela omradet tittade pa thaishowen utan att alla i stallet tittade pa det tva enda vasterlanningarna, dvs pa mig och Kristin.

Vi har gjort var tid pa var forsta workplacement kanns det som nu. Det finns inget mer att hamta darifran. Det var intressant den forsta tiden men nu har arbetsuppgifterna tagit slut och den enda kvarstaende uppgiften for mig bestod i helgen i att tala med turister, nagot som jag val mycket val kunde gora men da batiken besoktes av en enda engelsksprakig vasterlanning under hela helgen och att denne dessutom hade med sig en thailandska som oversatte at honom sa kande jag mig hyfsat overflodig. Till helgen aker vi pa midcamp pa ett spa and resort centre och efter det far vi se vad som hander.

Nya thailandska upplevelser:
Thai-dans - svettigt, larmuskeltraningsvark och Kho Kreds mest homosexuella danslarare.
Thai-massage - 85 kg thaikvinna forsoker bryta ens ryggkotor och banda av varenda sena i kroppen. Jag var ett lealost vrak efteratat men blodcirkulationen fick sig i sanning en kick.

Det flyter pa, dagarna staplas och det kanns bra. Jag saknar smaprylar hemma, att kunna ta mig en smorgas nar som helst, att slanga ihop en tomatpastasas, att skumma en tidning, att kramas, att ga ut och promenera i regn. Sadant. Men det ar i det stora hela inga behov som jag inte kommer fa tillgodosedda med rage nar jag kommer hem i juni.