Internetcafe i Nonthaburi

Ja, sa ar vi da har i vara vardfamiljer pa Khokret, en liten o utanfor Bangkok i provinsen Nonthaburi. Efter en halv vecka pa CDD:s traningscamp sa har vi antligen kommit fram till vardkommunerna. Skont att komma ifran campet, maten var inte pa topp och magen strejkade i rena chocken. Samtidigt lite ledsamt att lamna alla, thais som svenskar, for nastan tre manader. Bra grej med Thailand ar dock att det ar billigt att ringa mellan thailandska mobiltelefoner. Ofta inte dyrare an 1 baht per samtal.
Lite om Khokret: Det gar en vag runt hela on som ar 5km lang ungefar. Den har jag gatt i flipflops en gang och jepp, den var minst 5 km. Bebyggelsens bestar mestadels av hus som hanger ut over floden (mae-naam, jag shit min thai gar verkligen framat). Sma vagar vindlar sig fram mellan husen som ligger praktiskt taget pa varandra. Pa helgerna kommer turisterna hit for att ga pa marknaden i Otop village, ett par hundra fran mitt hus. Har finns inga ormar sags det, trot den som vill men ar det sant sa ar det bra. Igar sag jag en kolibri och vart alldeles exalterad en lang stund. Som pa julafton fast pa riktigt, liksom. Faktum ar att har ar otroligt vackert. Varmen ar jobbig men plotsligt fattar man att grejen med kalldusch kanske inte ar sa dum. I mitt hem ar jag dessutom bortskamds med bade vasterlandsk toalett och eget rum med tv. Inte for att tvn ger sa mycket. Jag har inte anvant den en enda gang an sa lange, sa bra ar inte min thai an.. Men jag jobbar pa det. Kan tyvarr inte lagga ut nagra bilder fran mitt nuvarande hem. Det far vanta tills dess att jag kommit till en dator pa ett internetcafe som ligger ytterligare en bit bort och som idag var fullsatt.

Thaisens bristande engelskakunskaper ar i dagslaget det mest enerverande. Inte en enda av thaisen i min grupp talar ens hyfsad engelska. Jag har lektioner med min thai Pong men det gar sadar. Dock ska man ge honom creds for att han forsoker lara sig. Problemet ar att jag kan nastan lika mycket thai som han kan engelska och da blir det svart.

Nanting annat om Kohokret da.. tja, hundarna slass om natterna, motorcyklarna ar skitfarliga och allt gar valdigt langsamt. Det ar nyttigt for mig att fa kampa med mina egna tankar om tidseffektivitet och struktur. Thaisen ar dessutom kapitalt oformogna att genomfora saker pa eget initiativ verkar det som, vilket idag kanns frustrerande. Min 22-ariga parkamrat ville ta med sig var vardmamma for att fixa arbetsplacering at oss vilket kanns valdigt frammande for mig. Idag har de verkligen betett sig som ett gang elvaaringar. Till min egen forvaning lyckades jag med teckningar forklara for honom att det skulle bli svart for honom att bli en Future Leader (thaisens utbytestema) om hans mamma skulle arrangera allt for honom. Pong forstod, tog at sig och skrattade. Framsteg i kommunikationen. Man inser snart att det ar de sma stegen som man far lara sig att uppskatta. Jag onskar att det var enklare att prata med varandra men forsoker halla fast vid tanken pa att enkelt inte maste vara bra och konflikt inte maste vara daligt. CIU gor mig sa pretto.

Jag har nu thailandskt kontantkort pa min mobiltelefon (1,2,call). Kanns schysst med aterupprattad kontakt med hemmet.

I morgon och pa onsdag ska jag jobba pa ett batikstalle (otop-produkt), pa torsdag CAD dar vi ska plantera om nagot slags trad, samt ha en ceremoni. Slutligen kan tillaggas att jag varje morgon gar upp kl 5.20 for att prick kl 6 kunna sta utanfor huset och ge mat till de forbipasserande munkarna. Nagot jag inte gjort jattemanga ganger hemma pa min radhuskantade gata i sverige. Den konstiga yoga-mannen pa nedervaningen smyger fortfarande runt och gor ingenting sarskilt utover morgongymnastik framfor teven och att lufsa ut pa var veranda och hamta mat fran gardagen. Ibland undrar man vad en del manniskor lever av. Igar berattade i alla fall min vardmamma for mig att hon jobbar pa ett kontor. Min stolthet over att ha kunnat fraga henne pa thai vad hon jobbar med kan nog knappt matas. De stunder nar allt bara kanns traligt och segt haller jag fast vid tanken pa att jag kommer komma hem till sverige och kunna prata lite thai och det ar haftigt till tusen.

Nu ska jag ta baten tillbaka till Khokret. Den kostar 2 baht, dvs mindre an 50 svenska ore.

Allt gott,
Ciao!